Hur hjälper man utan att fixa?

När en väninna mår dåligt och är mitt i en livskris kan det kännas svårt att uppleva att man verkligen hjälper henne. Jag vill ofta försöka fixa allt för henne. Få allt det svåra att försvinna och bara göra henne glad igen. Men så går det sällan, jag kan aldrig det.
Vad kan jag göra istället? Jo, till en början kan jag vara där för henne. Berätta att jag är här och att jag ser att det känns svårt för henne just nu. Att hon verkar ledsen och kanske även olycklig, och att det är helt okej.
Att bekräfta den andres känslor är otroligt viktigt. “Jag hör att det gör ont” eller “jag hör att det känns mycket just nu” är ett bra sätt att börja. Du speglar väninnan och bekräftar hennes känslor så att hon känner sig hörd och sedd, och får en känsla av att det är helt okej att känna som hon gör.
Fysiskt kan vi ge en kram, handla lite mat, dammsuga eller klippa gräset, men min erfarenhet är att det ibland kan kännas lite för mycket och mer som en personlig gräns man korsar. Det beror såklart på personen och hur du går till väga, men kanske fråga innan du bara gör.

Det är samtidigt en vänlig påminnelse till mig själv om att vara med utan att försöka göra rätt, bara vara med henne i det som är. Det är fint och det är vänskap på ett djupare plan.

I terapirummet låter jag alltid klienten vara med sina känslor. Jag bekräftar och speglar klienten, men kommer aldrig med tips eller råd om hur hon ska göra eller hur hon kan fixa något. Ibland går det helt enkelt inte att fixa saker, och det är helt okej.
Hos mig får du sitta med dina känslor tills du är redo att ta hand om dem. Vi arbetar med ödmjukhet och respekt för känslorna, oavsett vilka de är. Vi arbetar med att låta alla känslor finnas och att ta hand om dem på ett rimligt sätt.